8.5.15

Krigets vindar

Jag tittar på TV-serie från tidigt 80-tal och tycker att den är riktigt bra! Det handlar om serien som bygger på Herman Wouks romanserie om andra världskriget. Krigets vindar och Krig och hågkomst.
I Sverige gavs de ut i fyra delar Natalie, Pamela , Natalies flykt samt Pug och Pamela. Alla i ganska tramsiga omslag...  Jag minns i alla fall att jag tyckte om dem. Jag sträckläste allihop.



Jag vet inte om det är 70-årsjubileet av krigsslutet i Europa eller om det är att jag läste The Narrow road to the deep north och Landsmän men jag har snöat in (igen) på Andra världskriget.



Jag såg att TV-serien Krig och hågkomst nu kommit ut på DVD och då insåg jag att jag ville titta på serien igen. Det är en riktig nostalgitripp att se alla skådespelarna - bland annat Robert Mitchum, Ali McGraw och Ben Murphy.



För er som inte känner till serien så handlar den om familjen Henry och en del av de människor de möter och allt de råkar ut för under krigsåren. Pappa Victor (Pug) är marinattaché i Berlin då Tyskland anfaller Polen. Sonen Byron befinner sig tillsammans med judinnan Natalie i Polen och måste fly därifrån. Den andra sonen, Warren, är i flottan och hamnar så småningom i Pearl Harbour och kriget mot Japan.


Jag tror att den är historiskt korrekt och det är ju intressant men sen är det kärlek, svek, vänskap och livsöden.



Herman Wouk, som fyller 100 år den 27 maj, har skrivit flera romaner. Jag har nu beställt de två som handlar om Israels historia - Hoppet och Äran.







Hans romaner gavs för ett par år sedan givits ut i nya fräscha och snygga omslag.
Krigets vindar och Krig och hågkomst får B B B B 
(Fast det är länge sedan som sagt)

3.5.15

Böcker, trädgårdspyssel och Lotta (min båt)

Idag har jag varit ute precis hela dagen och hunnit med en hel del. Först och främst har jag fått hem Lotta - en Kulkuri 30 från 1985. Nu ser jag fram mot att åka ut till min favoritö Eggegrund.







Sen har jag pysslat i trädgården. Planterat Lavendel i f.d. kryddlandet. Kryddorna får bo i krukor (de få jag verkligen vill ha)
Utsikt från udden
Jag har invigt mina nya stolar ute på udden. Ettore passade på att ta ett dopp.
Ettore på väg ner i havet


Fina, byggda i återvunnen teak


I morgon har vi SELMA-träff - min bokklubb. Vi har läst Jojo Moyes Livet efter dig. Jag vet att den har blivit höjd till skyarna och att den fått höga poäng på alla boksajter men jag var inte särskilt imponerad. Jag fångades aldrig. Jag tyckte personerna var ytliga och stereotypa. Hela historien var ganska tramsig trots det allvarliga ämnet.  Den får bara B B 

Till nästa gång ska vi läsa Roy Jacobsens De osynliga. Hon som valt den säger att den påminner om en av våra favoriter - Is av Ulla-Lena Lundberg. 

Jag har hunnit med en ny deckarbekantskap också Tony Parsons The Murder Bag. En riktigt bra historia. Det stod om den någonstans att den påminde om en riktigt bra Elizabet George. Engelsk internatskola, mörka hemligheter i högt uppsatta personers förflutna och en intressant polis. Faktiskt en av de bästa deckarna på länge! Jag läser gärna mer om Max Wolfe. B B B B 

23.4.15

Hjälp, vad ska jag läsa nu?

Ibland när jag avslutat en riktigt bra bok kan jag nästan bli handlingsförlamad inför valet av nästa. Jag har sååå många bra böcker som väntar på att bli lästa. Nu i vår tycker jag dessutom att det kommit så många intressanta nya.

Jag väljer mellan:

Umberto Ecos Upplaga noll. Den känns som om den skulle kunna bli en ny Eco-favorit (efter Rosens namn, Focaults pendel och Begravningsplatsen i Prag.

Lars Anderssons De Våra - en kriminalistisk roman. Jag har inte läst honom sen jag läste den underbara Snöljus för många många år sedan.


John Ironmongers Not Forgetting the Whale. En roman som jag läste om och blev helt såld... Farligt, man kanske blir besviken. En man spolas upp på en strand i Cornwall. Ingen vet att han flytt från London och civilisationen som han tror kommer att gå under.



Och så förstås Roy Jacobsens De Osynliga som jag ju måste ha läst till våravslutningen i min bokcirkel SELMA.





Tja, jag kanske ska börja med den korta poetiska roman av Jerker Sagfors som jag köpte bara för att boken var så fantastiskt vacker. Och titeln! De döda kommer från Karelen.











Här, ett utdrag:
                            "De döda kommer från Karelen

                             Kom ihåg. 
                             De döda kommer från
                             Karelen;
                             från den djupa tystnaden där skogen
                             saknar årsringar

                             Villmanstrands gator ringlar öde,
                             pestkärrornas hjul har slutat klappra mot gatstenen.
                             Bräken och granar bryter igenom asfalten.
   
                             Naturen tar tillbaka,
                             sveper sin evighet över torgen.
                             Breder en filt över staden." 
                                                                                 



22.4.15

Sista hemlispaketet!

Tack kära hemlis-vän! Igår kom sista paketet och det var lika innehållsrikt som de tidigare två.

°Fint garn Mood of Colors - Softsock hand-dyed i färgen vårsol (syns nästan). Ett garn som hon specialbeställt till mig! Fantastiskt!!! Det är verkligen jättefint. 75% merino och 25% nylon.

°rundstickor från Hiya Hiya  100 cm och 2,75 mm. Mycket bra. Användbart till mycket.

°deckare av Ann Rosman - Mercurium. Perfekt! Jag har läst tre av hennes deckare ,Själakistan, Fyrmästarens dotter och Porto Francos väktare och tyckt riktigt bra om dem.

°goda nötter  (jag har redan ätit upp dem) och

°tre kaffepaket  - Grower´s cup - en sorts förpackning med kaffe som man ska hälla hett vatten i och så är det klart! Tre sorter - Bolivia, Honduras och Ethiopia. Jag har inte provat ännu men snart så. Jag har aldrig sett dem förut så det ska bli spännande.

Tack så jättemycket! Jag har verkligen känt att du ansträngt dig för att göra paket som passat mig och det känns otroligt bra.

Jag hade hoppats du skulle avslöja dig i paketet, men nej. Så nu ber jag dig att avslöja vem du är!



20.4.15

Stickar just nu

 En väst åt sonen. Jag hittade ett bra mönster i boken Men in knits av Tara Jon Manning. Den blir bra tror jag - tar bara lite tid eftersom det är flätor HELA TIDEN...
En tröja åt maken (han har beställt en färgglad). Ett slags mellanting mellan fair isle och hönsestrik. Jag tar av mina garnhögar och komponerar allt eftersom.
Jag började på sockor av det sköna garnet jag fick av min Hemlis-kompis men jag tror jag ska börja om. Jag började göra flätor men jag känner att jag inte behöver fler flätor än de som redan är på västen. Jag tänker mig att ett litet spetsmönster skulle passa till garnet. Få se vad jag kan hitta på.








Jag jobbar heltid igen och det känns bra. Det är bara det att jag blir väldigt trött så det blir inte mycket annat gjort. Jag har precis slagit in det sista paketet till min Hemlis-kompis. Hoppas hon gillar det. Jag har avslöjat vem jag är och kommer att länka till hennes mycket trevliga blogg när hon fått det men inte förrän då.




19.4.15

Om dödens järnväg - till minne av de som gick under och till en pappa som överlevde

I SvD skrev Monica Braw en intressant understreckare om det australiska krigsdramat som Richard Flanagan skildrar i romanen The Narrow Road to the Deep North och som han fick Bookerpriset för 2014.

Japanerna använde krigsfångar, många australiensare, för att bygga "dödens järnväg" från Thailand till dåvarande Burma. Skildringarna av deras förhållanden under fångenskapen och arbetet är nästan oläsbara. Ofattbart.

Det har skildrats i den berömda filmen Bron över floden Kwai och det har också gjorts en ny film, The Railway Man, som jag inte sett ännu men som jag ska försöka få tag på.


Jag har inte riktigt läst klart den ännu så det är väl lite fusk att skriva redan men jag är alldeles uppfylld av den, för trots att den är hemsk och obehaglig att läsa är den samtidigt en kärleksroman och en roman om vänskap och om livet.

Richard Flanagans pappa var en av krigsfångarna och det är hans berättelse som ligger bakom romanen. Han dog samma dag som romanen gavs ut.

Här berättar Richard Flanagan i en intervju i The Telegraph om sin pappa och om arbetet med boken. Det är hans pappa som beskrivit för honom hur skämt ris smakar, hur olika lera kan kännas och hur ruttna sår luktar.

En fantastisk roman som jag kommer att minnas länge.

B B B B B 

(Årets sjätte fempoängare!)

22.3.15

Vargavinter och vårtecken

Jag läste på Audible.uk om en roman av en svensk författare som jag aldrig hört talas om - Wolf winter av Cecilia Ekbäck. Jag tänkte att det var ju dumt att läsa en svensk roman på engelska så jag letade reda på den svenska: I vargavinterns land. Det konstiga var ju bara att den kommit ut efter den engelska. Hmmmm?

Förklaringen är förstås att romanen är skriven på engelska och sedan översatt till svenska. Hon är född i Hudiksvall men bor numera i Kanada. Hennes föräldrar kom från Lycksele och i romanen har hon utforskat sina rötter.

Romanen utspelar sig i nådens år 1717. Maja, Paavo och deras två döttrar har lämnat Österbotten och flyttat till Svartåsen i Lappland.

Det är mörkt, kallt, kargt och främmande. En död kropp hittas, mystiska saker händer. Misstro och avundsjuka. Svåra levnadsförhållanden. Folktro och andar, trolltrummor och besvärjelser, mördare och spöken.

Suggestivt, välskrivet och spännande.
Den får B B B B




Mer om Cecilia Ekbäck kan man läsa HÄR på hennes hemsida.

Här hemma i Gävle hittade jag en liten stackars blåsippa i veckan!


11.3.15

Broderi och Retreat och så en sjal


 Jag har stickat klart Henslowesjalen. Den blev riktigt bra.
Den ser ut att vara komplicerad men var faktiskt väldigt enkel att göra.
Det var ett sådant där spetsmönster som är enkelt att upprepa. Det gick alltså bra att titta på TV och sticka samtidigt.






Plötsligt blev jag sugen på att brodera igen. Det var länge sedan nu. Jag köpte för ganska länge sedan ett fint broderi från en av mina favoritdesigners Little House of Needleworks - The Bookshelf. Passar väl bra!











Jag ska åka bort på retreat några dagar och då passar ett broderi alldeles utmärkt. Det är vilsamt att brodera!




Retreaten är en Ignatiansk Retreat, dvs med andliga övningar enligt Ignatius av Loyola.

Så nu håller jag på att läsa om min favoritbok om Ignatius och hans övningar, The Jesuit Guide of (almost) everything av James Martin SJ. (SJ betyder Society of Jesus eller på latin SI Societas Iesu och betyder att man är medlem av Jesuitordern))

Den är lärorik, tankeväckande och väldigt rolig.

Ignatius egen bok kan man ju knappast kalla för rolig...




Här är han själv, St Ignatius.





8.3.15

Ian McEwan som bäst

Jag har precis sträckläst Ian McEwans senaste roman The Children Act och känner mig riktigt omtumlad.

Jag upptäckte Ian McEwan när jag fick The Cement Garden och har sedan läst allt utom Amsterdam, som bara inte blivit av och Hetta som ännu inte riktigt lockat. (Båda väntar i hyllan...)

Jag har väl inte tyckt riktigt lika bra om allt han skrivit - men han har något speciellt.

The Children Act handlar om en kvinnlig domare i High Court i London. Hon är specialiserad på familjerättsliga mål och tillämpar alltså The Children Act. Precis som hos oss stadgar The Children Act, bland annat att, alla mål som rör barn ska avgöras med barnets bästa för ögonen.  Jag vet, eftersom jag är domare och företrädesvis arbetar med just familjemål. Det är väl bitvis därför jag tyckte det var intressant med skildringen av det juridiska arbetet. Men man behöver verkligen inte vara jurist för att uppskatta romanen.

Föräldrarna till en ung pojke som är dödligt sjuk i leukemi och pojken själv vägrar, på grund av sin tro,  att ta emot den behandling som skulle kunna rädda hans liv. Sjukhuset begär då att domstolen ska medge behandling mot familjens vilja och det är Fiona Maye som måste bestämma det.

Hur ska hon avgöra vad som är riktigt?

Hennes make talar plötsligt om att han inte är nöjd med deras liv och kanske gör det henne extra sårbar, för hon drabbas av mötet med pojken.

Som så ofta hos Ian McEwan skildras hur vardagen plötsligt gungar till, hur livet tar en annan väg, hur en händelse blir livsavgörande.

Jag tyckte dessutom det var intressant att Ian McEwan som är uttalad ateist på ett så inkännande sätt kunnat skildra religiös övertygelse. Visst förstår man att han är kritiskt men han är inte respektlös.

Den får B B B B B 

Här är recension i The Guardian och här i The Washington Post

5.3.15

Hemlispaket - igen.

Åh vilket fint och innehållsrikt paket jag fick idag. Min Hemliskompis har verkligen träffat rätt. Till att börja med har jag fått pelargronfrön, så nu är det bara att ta fram småkrukor och jord. Jag har faktiskt aldrig sått pelargoner utan bara satt sticklingar. Det ska bli spännande att se om jag lyckas. Det är det där med vattningen som brukar vara problemet....

Sen har jag fått sex påsar Cool-Aid, det där konstgjorda smaksättningspulvret som går att färga garn med. Jag har bara läst om det men aldrig provat trots att jag varit nyfiken. Men NU ska det bli av. Jag fick också två härvor garn att färga. En härva sock-garn och en härva tvåtrådigt ullgarn från Kampes.



TACK kära Hemliskompis!

Det finns mycket tips på Internet om att färga med Kool-Aid och här är ett par länkar: En pärla på nätet, och här Signe mitt i livet

För övrigt håller jag på med en fritt inspirerad tröja till maken. Jag tänkte använda mina restgarner. Jag har inte planerat mönstret utan det får bli vad det blir. Jag hämtar inspiration från gamla svenska mönster och fair-isle.




Apropå fair-isle så kunde jag inte låta bli att köpa Kate Davies bok Colours of Shetland. Och när jag ändå var inne på hennes hemsida såg jag den fina kassen med stickat på och , ja då blev det den med... Perfekt att ha tröjprojekt i.  Motiven är ur hennes senaste bok Yokes.