22.3.15

Vargavinter och vårtecken

Jag läste på Audible.uk om en roman av en svensk författare som jag aldrig hört talas om - Wolf winter av Cecilia Ekbäck. Jag tänkte att det var ju dumt att läsa en svensk roman på engelska så jag letade reda på den svenska: I vargavinterns land. Det konstiga var ju bara att den kommit ut efter den engelska. Hmmmm?

Förklaringen är förstås att romanen är skriven på engelska och sedan översatt till svenska. Hon är född i Hudiksvall men bor numera i Kanada. Hennes föräldrar kom från Lycksele och i romanen har hon utforskat sina rötter.

Romanen utspelar sig i nådens år 1717. Maja, Paavo och deras två döttrar har lämnat Österbotten och flyttat till Svartåsen i Lappland.

Det är mörkt, kallt, kargt och främmande. En död kropp hittas, mystiska saker händer. Misstro och avundsjuka. Svåra levnadsförhållanden. Folktro och andar, trolltrummor och besvärjelser, mördare och spöken.

Suggestivt, välskrivet och spännande.
Den får B B B B




Mer om Cecilia Ekbäck kan man läsa HÄR på hennes hemsida.

Här hemma i Gävle hittade jag en liten stackars blåsippa i veckan!


11.3.15

Broderi och Retreat och så en sjal


 Jag har stickat klart Henslowesjalen. Den blev riktigt bra.
Den ser ut att vara komplicerad men var faktiskt väldigt enkel att göra.
Det var ett sådant där spetsmönster som är enkelt att upprepa. Det gick alltså bra att titta på TV och sticka samtidigt.






Plötsligt blev jag sugen på att brodera igen. Det var länge sedan nu. Jag köpte för ganska länge sedan ett fint broderi från en av mina favoritdesigners Little House of Needleworks - The Bookshelf. Passar väl bra!











Jag ska åka bort på retreat några dagar och då passar ett broderi alldeles utmärkt. Det är vilsamt att brodera!




Retreaten är en Ignatiansk Retreat, dvs med andliga övningar enligt Ignatius av Loyola.

Så nu håller jag på att läsa om min favoritbok om Ignatius och hans övningar, The Jesuit Guide of (almost) everything av James Martin SJ. (SJ betyder Society of Jesus eller på latin SI Societas Iesu och betyder att man är medlem av Jesuitordern))

Den är lärorik, tankeväckande och väldigt rolig.

Ignatius egen bok kan man ju knappast kalla för rolig...




Här är han själv, St Ignatius.





8.3.15

Ian McEwan som bäst

Jag har precis sträckläst Ian McEwans senaste roman The Children Act och känner mig riktigt omtumlad.

Jag upptäckte Ian McEwan när jag fick The Cement Garden och har sedan läst allt utom Amsterdam, som bara inte blivit av och Hetta som ännu inte riktigt lockat. (Båda väntar i hyllan...)

Jag har väl inte tyckt riktigt lika bra om allt han skrivit - men han har något speciellt.

The Children Act handlar om en kvinnlig domare i High Court i London. Hon är specialiserad på familjerättsliga mål och tillämpar alltså The Children Act. Precis som hos oss stadgar The Children Act, bland annat att, alla mål som rör barn ska avgöras med barnets bästa för ögonen.  Jag vet, eftersom jag är domare och företrädesvis arbetar med just familjemål. Det är väl bitvis därför jag tyckte det var intressant med skildringen av det juridiska arbetet. Men man behöver verkligen inte vara jurist för att uppskatta romanen.

Föräldrarna till en ung pojke som är dödligt sjuk i leukemi och pojken själv vägrar, på grund av sin tro,  att ta emot den behandling som skulle kunna rädda hans liv. Sjukhuset begär då att domstolen ska medge behandling mot familjens vilja och det är Fiona Maye som måste bestämma det.

Hur ska hon avgöra vad som är riktigt?

Hennes make talar plötsligt om att han inte är nöjd med deras liv och kanske gör det henne extra sårbar, för hon drabbas av mötet med pojken.

Som så ofta hos Ian McEwan skildras hur vardagen plötsligt gungar till, hur livet tar en annan väg, hur en händelse blir livsavgörande.

Jag tyckte dessutom det var intressant att Ian McEwan som är uttalad ateist på ett så inkännande sätt kunnat skildra religiös övertygelse. Visst förstår man att han är kritiskt men han är inte respektlös.

Den får B B B B B 

Här är recension i The Guardian och här i The Washington Post

5.3.15

Hemlispaket - igen.

Åh vilket fint och innehållsrikt paket jag fick idag. Min Hemliskompis har verkligen träffat rätt. Till att börja med har jag fått pelargronfrön, så nu är det bara att ta fram småkrukor och jord. Jag har faktiskt aldrig sått pelargoner utan bara satt sticklingar. Det ska bli spännande att se om jag lyckas. Det är det där med vattningen som brukar vara problemet....

Sen har jag fått sex påsar Cool-Aid, det där konstgjorda smaksättningspulvret som går att färga garn med. Jag har bara läst om det men aldrig provat trots att jag varit nyfiken. Men NU ska det bli av. Jag fick också två härvor garn att färga. En härva sock-garn och en härva tvåtrådigt ullgarn från Kampes.



TACK kära Hemliskompis!

Det finns mycket tips på Internet om att färga med Kool-Aid och här är ett par länkar: En pärla på nätet, och här Signe mitt i livet

För övrigt håller jag på med en fritt inspirerad tröja till maken. Jag tänkte använda mina restgarner. Jag har inte planerat mönstret utan det får bli vad det blir. Jag hämtar inspiration från gamla svenska mönster och fair-isle.




Apropå fair-isle så kunde jag inte låta bli att köpa Kate Davies bok Colours of Shetland. Och när jag ändå var inne på hennes hemsida såg jag den fina kassen med stickat på och , ja då blev det den med... Perfekt att ha tröjprojekt i.  Motiven är ur hennes senaste bok Yokes. 

3.3.15

Boktips kort och gott

Min svägerska i Australien har nyligen publicerat sin första roman Snowy river man. Jag ska ärligt säga att det inte är den typ av roman som jag normalt läser och jag hade nog inte gjort det om inte det var Lizzy som skrivit den.

Den är än så länge utgiven bara som e-bok och jag har köpt den till min Kindle-app.

Det är en romantisk spänningsroman - Jack och Katrina träffades för sju år sedan för en natt. Nu har Katrina drömt om en försvunnen pojke och tror sig kunna hjälpa till att hitta honom. Pojken är Jacks son och mötet mellan Jack och Katrina blir inte helt okomplicerat.

Den har fått fina omdömen och höga betyg på Goodreads! Spännande.

Återkommer med betyg!





Jag har läst klart boken jag fick i mitt Hemlispaket. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det är en märklig roman och jag blir inte riktigt klok på vilken sorts roman den är. Historisk och brittisk i stil med Jane Austen men helt skruvad och osannolik i handlingen. Bitvis rolig och bitvis spännande.  Det var en recensent som tyckte att den var en blandning mellan Jane Austen och P G Woodhouse och det kan jag väl hålla med om. Den får
B B B av mig.













Det här är den sjätte boken i Ann Cleeves Shetlands-serie och den absolut bästa hittills.

Shetland - spökhistorier - försvinnanden - hemligheter - relationer.
Det kan inte bli bättre!

B B B B B 

25.2.15

Cirkelsåg i huvudet

Idag har jag mått ganska bra. Det var värre igår och i förrgår. Det är svårt att beskriva hur det kan kännas men ungefär så här känns det när det är som värst: Det trycker i örat så att det gör ont i halva huvudet och så känns det som om det sitter någonting i vägen - ett lock för örat. Samtidigt tjuter det i huvudet som en cirkelsåg och så piper det i lite olika frekvenser. Allt det där gör att kroppen hamnar i ett slags paniktillstånd. det är omöjligt att slappna av. Att det dessutom snurrar i huvudet gör ju inte saken bättre. Och så illamåendet...sjösjuk på land. Dessutom hör jag sämre på höger öra.


Bilden lånad från Medcomic Store


Jag blir oerhört trött, tankspridd och orkar inte tänka. Helst vill jag ju bara komma bort från ljudet och trycket men det går ju inte....
Jag har lärt mig att jag måste träna avslappning aktivt och att det är bra med avledande ljud. Lite musik eller prat i bakgrunden. Jag behöver också distrahera mig - försöka lägga fokus på annat än örat. Hur lätt är det??




Nåja, inatt har jag sovit helt ok och mår som sagt riktigt bra. När det är som värst försöker jag komma ihåg att det faktiskt blir bättre ibland.


23.2.15

Hemlispaket hurra!

Tack kära hemlisvän! Paketet kunde inte ha kommit mer lägligt. Jag körde hem från jobbet vid lunch, trött och lite deppig. På vägen mötte jag brevbäraren och i brevlådan låg ett paket till mig med jättefint innehåll!











God choklad och fin och te! Passar bra idag för vi har riktigt ruskväder.

Paketet innehöll också en roman av en författare jag aldrig läst, Sadie Jones,  och som verkar mycket bra.  En grupp okända människor söker skydd hos familjen Torrington efter en tågolycka. Medan mörkret faller och stormen viner börjar mystiska saker hända....
Härligt!



Och så jättefint garn - två nystan sockgarn i ull med nässelfibrer, från Onion, i en jättefin ljungfärg.

Jag tror jag ska sticka mig  ett par sockor i spetsmönster - det passar bra till garnet.


Garnet låg i en jättefin liten påse med ugglor. Min hemliga vän hade skickat med en liten hälsning också. Jag blev som sagt väldigt glad. Det känns som min hemliga vän lagt ner tid på att hitta nåt just för mig - och det har hon lyckats med.

































15.2.15

Tid att läsa och att sticka

Jag mår inte sådär vidare värst. Jag är sjukskriven 50% och jobbar på förmiddagarna. Det går ganska bra men jag blir så förtvivlat trött.

Kuratorn på hörselhabiliteringen sade att det var normalt och att jag nog fick räkna med att ha det så här. Suck. Jag ska i alla fall prova hörapparat och se om det kan hjälpa.

Som tur är kan jag både läsa och sticka. Annars skulle jag väl bli helt galen.


Vantarna blev riktigt bra. Det var roligt att sticka dem. Inspiration till mönstret fick jag från boken

150 Scandinavian motifs av Mary Jane Mucklestone. Och muddarna har Eva-Lotta Staffas designat. De finns i föreningen Stickas medlemstidning.

Jag har läst The Miniaturist av Jessie Burton. Det är en fascinerande roman som utspelar sig i Amsterdam vid slutet av 1600-talet. Ett slags kammarspel om kärlek, död och liv. Ett dockskåp spelar en avgörande roll. Det är ingen kärlekshistoria, ingen spänningsroman och ingen fantasyroman men den innehåller alla delarna. Det är lätt att tycka om huvudpersonen, den unga flickan Nella Oortman som kommer till Amsterdam som handelsmannen Johannes Brandts hustru. Inget blir som hon tänkt sig och inte heller vad man som läsare tänkt sig. Mycket bra! Och nog skulle man vilja ha ett sådant dockskåp...eller kanske inte... Den får

B B B B 


Jag har skickat iväg det första paketet till min Hemliskompis och jag har sett på hennes blogg att hon fått det. Hon verkade nöjd. Jag har precis fått hem garn som jag beställt till henne men det paketet får hon vänta med tills i mars. Jag kan ju inte tala om vem hon är för då kanske hon upptäcker mig och det går ju inte eftersom det ska vara en hemlis. 










5.2.15

Ensam i Berlin av Hans Fallada och Cirkel-vantar

Nu har jag läst en av böckerna från min Bättringslista. Jag köpte Hans Falladas Ensam i Berlin redan 2013 men har inte kommit mig för att läsa den förrän nu. Jag tror att det har tagit emot lite att den är så himla tjock och så trodde jag att den skulle vara lite deprimerande. Men så fel jag hade!

Den var egentligen inte alls så som jag trodde att den skull vara. Jag trodde den skulle vara mörk, allvarlig och kanske lite spännande. I stället var den under den första halvan lite putslustig. Den fick mig att tänka på 30-talets pilsnerfilmer - en sorts humor som inte tilltalar mig. Konstigt, tyckte jag. Dessutom tyckte jag att det inte hände särskilt mycket. Inte var jag särskilt förtjust i huvudpersonerna heller.

Men sen händer något i romanen. Den byter helt karaktär och blir plötsligt mycket allvarligare och mörkare. Och precis som makarna Quangel har förändrats och vuxit till att bli stora hederliga människor förändras man som läsare och kan bara hoppas att man skulle kunna vara lika stor, modig, hederlig och mänsklig som de.

"Kallar ni det att vara sinnesrubbad att man betalar vilket pris som helst för att förbli en hederlig människa."

Jag tycker att den tyska titeln säger mer om boken än den svenska. "Jeder stirbt für sich allein" betyder ungefär Alla dör vi ensamma.



Här är en av de handskrivna korten som de delade ut. (bild från Wiki)


















På Amsterdame Straße i Berlin finns en minnestavla till minnet av 
Otto och Elise Hampel som var förebilderna för romanen. (bild från Wiki)


Ensam i Berlin får B B B B av mig. Och jag kommer aldrig att glömma makarna Quangel.





Jag håller på att sticka ett par vantar som jag kallar för Cirkel. De är inspirerade av gamla svenska mönster. 














30.1.15

Hemlisfrågor och svar 2015

Jag har anmält mig till ett sk. BYTE anordnat av Stickamera. Det var längesedan jag var med men det brukar vara roligt. Kul att få spännande paket i brevlådan. Den här gången är det HEMLIS-byte och här är mina svar på HEMLIS-frågorna så att min HEMLIS-kompis vet vad jag gillar.





1.   Vilka sorters garner tycker du mest om? (Ull, akryl, bomull osv.) Är det något material du absolut inte tycker om?
Ull, lin och silke. Jag gillar inte akryl.

2.   Finns det något särskilt garnmärke eller någon särskild kvalitet som du är nyfiken på?
Nja, gärna nya blandningar och gärna ekologiskt. Alltid kul med nya självrandande sockgarner

3.   Vilka är dina favoritfärger? (Nämn minst tre.)
Blått, grönt och ljung i alla nyanser. Hallonrött, orange och alla naturgråa och bruna

4.   Är det någon färg du absolut inte tycker om? Är det några färger du inte tycker om i kombination med varandra?
Beige är inte min grej och jag stickar sällan i svart. Jag gillar inte heller sånt som glittrar.

5.   Vilken sorts stickor tycker du bäst om/använder du helst? (Trä, metall, plast? Rundstickor, raka, strumpstickor?) Finns det några stickor du är nyfiken på att prova?
Jag använder helst rundstickor i trä (knit-pro) och så har jag mina favoriter från Signature needles. HiyaHiya har jag hört talas om men inte provat.

6.   Hur länge har du stickat? Anser du dig vara nybörjare, avancerad eller mittemellan?
Jag har stickat från och till sedan 10-årsåldern (typ 45 år) och har gått kurser och känner numera att jag är ganska avancerad även om jag har mycket klart att lära.

7.   Dricker du kaffe och/eller te? Har du några favoritsmaker?
Jag dricker både kaffe och te. Jag tycker inte om smaksatt kaffe utan mörkrostat, franskt eller italienskt. Jag har en moccabryggare så jag kan göra goda cappuchinos.  Jag dricker inte svart te utan grönt eller rena ört-teer. Tycker inte om de allra mest fruktiga men annars det mesta.

8.   Är du allergisk mot något?
Jag tål inte gluten och laktos och inte heller kiwi

9.  Har du något favoritgodis?
God choklad (utan gluten...) Jag äter eg. inte annat godis. Hellre lite goda nötter eller en liten glutenfri kaka eller kex.

10. Håller du på med någon annan “skapande hobby”, förutom stickning? (Spinna, scrapbooking, virkning osv.)
Jag broderar ibland och syr i lappteknik då och då.

11. Vad tycker du är roligast att sticka? Mössor, sjalar, tröjor osv.
Åh, det är så olika men sockor, vantar och sjalar är kul

12. Har du någon favoritstickdesigner?
Jag gillar Katie Davies, Alice Starmore, Nancy Bush och Geilsk.

13. Har du något drömprojekt på önskelistan?
Fair Isle-tröja eller väst eller Katie Davies får-filt eller estnisk spetssjal eller muhu-vantar...

14. Prenumererar du på någon sticktidning?
Ja, The Knitter och vår svenska Avmaskat.

15. Finns det någon teknik som du är nyfiken på att prova på?
Jag skulle vilja prova att färga garn själv med Kool aid hemma i köket men det har inte blivit av ännu. Dominostickning har jag aldrig provat på och dubbelstickning bara en gång med katastrofalt resultat...

16. Stickar du sockor?
Japp

17. Vad har du för fotstorlek? (T.ex. längd, omkrets på tjockaste stället.)
Fotlängd 26 cm, normaltjock

18. När fyller du år?
Den 17 maj

19. Vilken slags böcker (ej stickning) läser du helst? (Deckare? Fakta? Romaner?)
Helst deckare och gärna på engelska men mycket annan skönlitteratur och också en del lyrik. 

Vill du berätta mer om dig själv så får du gärna göra det!
Jag bor i ett stort hus vid havet. Vi har en hund - en lagotto som är 10 år. Jag läser mycket. Jag tycker om att pyssla hemma. Vi har stor trädgård - ganska eftersatt eftersom vi båda jobbar. Jag har pelargoner i verandafönstren. Jag tycker om att laga mat - vegetariskt. Jag har för inte så länge sedan drabbats av Menieres sjukdom så just nu jobbar jag halvtid - tråkigt och jobbigt.